Åsa & hönorna

"Mitt engagemang för hönorna grundar sig i mitt motstånd och min avsky för det svåra lidande vi utsätter djuren för inom djurindustrin.

Att hjälpa djur i nöd och som i det här fallet med hönorna från äggindustrin, att kunna ge några av dem sin frihet tillbaka anser jag vara bland det mest meningsfulla som jag kan göra.

2013 räddade jag mina 10 första vita värphybrider från ett burhönseri.

De individer som finns här på fristaden kommer alltid att bo här hos mig hela sina liv. I början av varje sommar försöker  jag även hjälpa fler hönor från äggindustrin och adoptera ut dem i kärleksfulla hem.

När hönorna är ca ett och ett halvt år gamla är deras kroppar utslitna efter att ha värpt ett ägg om dagen från ca 16 veckors ålder. Då skickas de till slakt eftersom de inte längre anses lika lönsamma.
 

Många har redan under sin tid på hönseriet utvecklat olika fortplantningsrelaterade sjukdomar som tex äggledarinflammation , bukhinneinflammation eller äggledarcancer. De drabbas också ofta av svår kalkbrist och röntgenbilder på hönor som lämnat äggindustrin har visat att deras skelett då kan vara mycket tunt och skört med nyligen uppkomna eller gamla läkta frakturer.

Då när hönserierna byter ut en besättning, vilken vanligtvis innehåller 10 000 tals individer eller fler, så kan man av en del få köpa loss några  av dessa.

Eftersom jag inte vill stötta äggindustrin så känns det otroligt jobbigt om jag behöver betala för dem, vilket för mig har legat på 5-10 kr per höna. Så mitt mål är  alltid att få ut dem gratis , kanske i utbyte mot fikabröd till personalen.

Detta kräver att jag är ärlig med anledningen till att jag hämtar hönor hos dem.  Därför så har det på senare tid blivit allt svårare för mig att få ut hönorna då allt fler hönserier verkar kolla upp min person lite närmre och då insett graden av oliktänkande.

De flesta som hör av sig till dem kanske tycker det är toppen att skaffa billiga högvärpande hönor samtidigt som de gör en välgärning då dessa slipper följa med på slaktbilen. Så när de hönorna insjuknar eller dör så kan de lätt hämta nya efter något halvår vid nästa utslaktning.

Hönan härstammar från den röda djungelhönan som lever i sydostasien och som värper runt 10-20 ägg till våren och sommaren, då enbart  i syftet att säkra den egna artens fortlevnad.
 

Genom intensivt avelsarbete har vi genetiskt manipulerat deras kroppar till att producera  ca 320 ägg i om året. De allra flesta av dem kommer att värpa sig själva till döds och ha en aktiv äggledare fram tills dess de dör.

Alla äggindustrins hönor tillhör samma typ av värphybridslinjer som endast ett fåtal stora internationella företag tar fram och som sedan används över hela världen. Dessa fåglar är av det av oss människor utan tvekan mest genetiskt manipulerad djuret som finns.

Oavsett i vilket inhysningssystem de tvingas leva i, bursystem, frigående inomhussystem eller som kravbesättning där hönorna har viss tillgång till utevistelse under sommarmånaderna, är de alla lika utnyttjade av oss.

Deras föräldrar är samma avelsdjur, de kläcks alla i stora maskiner, alla tuppkycklingar dödas på sin första levnadsdag och efter sin tid i äggindustrin blir de hönor som inte redan dött i produktion ivägskickade till samma slakterier och dödas  där på samma sätt. Även att hålla hobbyhöns är en form av utnyttjande då hönorna bara finns till för sin förmåga att producera  ägg och då de allra flesta tuppar dödas även där. På våren tas äggkläckningsmaskinerna fram så kycklingarna blir sällan naturligt framruvade av mamman och kommer antagligen aldrig att få träffa henne.

Mina planer för fristaden i framtiden är att hålla ett mindre antal individer där alla regelbundet blir kemiskt kastrerade med suprelorinimplantat.

På så sätt kommer de flesta kunna återhämta sig och hålla sig friska och förhoppningsvis leva i många år framöver.

Vill också hitta fler adoptivhem som enbart vill ta emot hönorna för deras egen  och inte även för äggens skull."

                                                   

Text: Bibi Noris

​