Utländska jägare reser till Sverige för troféjakt på varg. Jakten av skyddade arter är en akut fråga, och det är dags att skydda djuren som levande rättighetshavare. Inget annat är värdigt en modern rättsstat, skriver Johanna Parikka Altenstedt från DRIS – Djurens röst i Sverige.
Nu börjar detta helvete igen.
I år har ”naturvårdande” myndigheter, det vill säga Naturvårdsverket och länsstyrelser, tillåtit 3 562 jägare – varav 611 utländska – registrera sig för att jaga 27 vargar. Det är 131 jägare per varg.
Och som grädde på moset har man helt emot CITES-konventionen om handel med hotade arter tillåtit även troféerna, det vill säga pälsarna. Utlänningar betalar stora summor för att få delta i vår troféjakt av varg (och i mars troféjakt av lodjur) i våra skogar. 27 av cirka 300 vargar är en decimering med 10 procent av den redan svaga stammen.
Jaktlobbyn har infiltrerat politiken
Detta strider totalt mot EU-rätten och art- och habitatdirektivet. Men jaktlobbyn har infiltrerat såväl politiken som Naturvårdsverket, och inte minst länsstyrelserna där de fått i princip fria händer på avdelningar av viltförvaltning.
Sveriges branding som ett vargslaktande land är inget smickrande.
Sverige bryter förmodligen även mot EU:s regler av frisk konkurrens på den gemensamma marknaden, när våra fårbönder inte behöver budgetera för affärsrisker i form av rovdjurshot, utan förväntar sig att myndigheterna tar detta åt dem. De gör inte som kollegerna i andra EU-länder, det vill säga stängslar, larmar, vaktar och skaffar sig rumänska bergshundar som kan hålla vargarna borta. Här har Konkurrensverket en uppgift.
Enligt art- och habitatdirektivets artikel 12 gäller absolut förbud att döda rödlistade djur i EU, och vår varg och lodjur finns på denna lista. Jakten är ett undantag och den absolut sista utvägen efter att alla andra metoder är uttömda – i vissa specifika fall och aldrig i förebyggande syfte. Ändå finns inte den artikeln ens implementerad i svensk rätt för rovdjurens del, vilket är en rättsskandal av stora mått.
Demokratin är hotad
Vi är allt fler som inte tål detta djurplågeri, och inte heller att jaktlobbyn skjuter hela den biologiska mångfaldsidén och habitatdirektivet i sank i Sverige. Sveriges branding som ett vargslaktande land (jämför med till exempel valslakt eller sälungdödandet) är inget smickrande nu när bilderna sprids utomlands.
Men mest av allt är vi många som börjar oroa oss för demokratin, när en lobby kan ta över domstolar, myndigheterna och riksdagens utskott på detta sätt som jägarna gjort – jägarförbunden är för Guds skull civila intresseorganisationer som är helt partiska.
Dödandet är inte friskvård
Det är dags att sätta djurskyddet på valagendan i år, visa att vi är fler än 150 000 jägare och tvinga partierna att bryta tystnaden. Det gäller så klart alla djur – hela djurskyddsrätten behöver en renovering. Men jakten av strikt skyddade arter är ändå en akut fråga.
Inget annat är värdigt en modern rättsstat som värnar om biologisk mångfald.
Vi är även många som kan välja bort jägare med våra plånböcker – men visa oss vilka företag och vilka styrelser som vill skydda rovdjuren och vägrar acceptera dödandet som en del av företagets friskvård eller kundvård.
Ovärdigt en modern rättsstat
Men framför allt hjälp oss att få in i svensk rätt artikel 12 i habitatdirektivet – samt djuren som levande rättighetshavare, och inte som saker och material som de juridiskt sett är i dag. Inget annat är värdigt en modern rättsstat som värnar om biologisk mångfald.
Av Johanna Parikka Altenstedt
